Middag, vädret och sommarpratare

Ikväll har jag bjudit hem en kollega från församlingen och två kollegor från Västeråsförsamlingen som jag jobbade i. Det ska bli mycket roligt att ha middag. Undrar vad jag ska hitta på att bjuda på. När man jobbar såna tider som jag gör just nu så hinner man inte så ofta träffa vänner på fritiden. Extra roligt när det sker alltså.

Vädret blev tidigt höst i år. Tror att hösten påverkar oss svenskar mycket. I synnerhet på depp-fronten. Är det lätt att bli pigg och glad när regnet öser ner eller när det är grått, grått, grått ute?

Jag lyssnar på "sommar i P1" i min ipod. Det förlänger sommarkänslan, och jag blir ömsom irriterad, ömsom glad över sommarpratarnas frihet att välja totalt vad de ska säga och spela för musik. Programidèn är schysst, inte så många kommersiella krafter styr som i vanliga etern, men ibland blir det bara tragiskt när de lägger ut hela sitt kändisliv i radio och försöker försvara sig. Som när Wallenberg (minns inte förnamnet på grabben) försökte försvara sig mot att han var överklass, och att han minsann hade haft det jobbigt när han jobbade i hotellets kök. Hotellkedjan som för övrigt ägdes av hans pappa. Kockarna i köket hade minsann inte särbehandlat honom positivt inte. Snälla Wallenberg junior, du kan inte sätta dig in i hur det är att vara född arbetarklass. Du kände att alla dörrar stod öppna och att du kunde erövra världen. Jag möter många unga som inte ens tror att de kan ta sig igenom gymnasiets alla kurser. Där både mamma och pappa hoppat av skolan innan studenten. Klass finns, och vi måste börja lådsas om den! Annars blir allt bara fånigt.

Arbogamorden på barnen debatteras vidare i media. Det är ju hemskt med människor som laddad ner förundersökningen, om de har gjort det för att titta på de döda barnen. Jag menar, vad får man ut av det?

Jag önskar fortfarande en bättre värld. Tänker inte sluta drömma om fred på jorden, total jämställdhet på alla plan i samhället och den fullkomliga lyckan. Så länge vi inte slutar sträva efter sådana värden, så länge vi inte slutar drömma så är det möjligt att genomföra det. Det är min naiva tro och förhoppning i livet. Och skulle jag överge dessa drömmar och önskningar, kunde jag lika gärna lägga mig i en kista direkt.