Livet i en småstad har börjat

Nu är det skärpning i bloggvärlden, annars får jag snart lägga ner pga. för få läsare. Jag har börjat som barn och ungdomspräst i Köpings församling. Det är stimulerande och roligt men också slitigt att jobba mycket kväll och helg. För att kunna möta barn och unga så måste kyrkan finnas när de är lediga från skolan. Så är det bara. Jag saknar lite begravningar, vigslar och dop. Det gör jag. Men konfirmander, ungdomar och barnverksamhet är toppen. Vänner och fritid blir ju lidande förstås.

Köping är en rolig stad. Eller inte. Om man ens kan säga stad. Det finns egentligen två kafèer att räkna med(varav bara det ena serverar pastasallad), allt stänger kl. 18 och på söndagar är nästan allt helt stängt. Kyrkan är stor och vit och ligger på en höjd.

Mycket är förstås roligt i en liten stad. Och skönt. Framför allt tempot är helt rätt. Numera när jag är på Stockholms central blir jag matt av alla människor som stressar förbi. Vad jagar de efter? Hittar de det som de jagar om de hinner med t-banan? Eller är det bara en fortsatt jakt på meningen med livet?

Borgarna forsätter för övrigt att förstöra samhället omkring oss och jag längtar till nästa val. Rasistiska vårdcentral-uttalanden kanske vi får vänja oss vid. Men de ska ju inte inbilla mig att de bästa läkarna kommer att söka sig till en sk.mångkulturell vårdcentral med specialinriktning invandrare. Föresten, kommer även finlandssvenskar att räknas dit? Hur ska man göra med uppdelningen, vem är invandrare och inte? Det luktar rasbiologi om moderaterna ibland. Jag vet att många av er tycker att jag överdriver, men här på bloggen får jag skriva vad jag vill. Och för att citera Astrid Lindgren: "Det brukar bli så bra så"!