after election

Jag kan inte tro mina ögon och öron. Jag är djupt oroad för Sveriges framtid. Privatisering och sänkta skatter ökar våra klyftor. Arbetarna, kvinnorna och alla samhällets små människor får lida för högerpolitiken. Alla har inte samma chans att lyckas i ett samhälle som sänker skatterna och bidragen. Själv var jag med när borgarna regerade förra gången. Jag kände nedskärningarna i Södertäljes skolor med min kropp. Det var våra läroböcker som var helt trasiga och ibland saknade en sida här och där. Oron stiger i mig. Ilskan stiger likaså. Vad kommer att hända med Sveriges kvinnor? Ett nytt pigsamhälle är på väg att skapas. Ska en trebarnsmamma från Södertälje städa Reinfeldts toalett? Varför ska arbetarna fortsätta att slita för skitlöner medan de rika har råd att anställa folk som ska komma och skrubba bort deras skit? Har man inte tid att städa sin egen bostad, ja då är det faktiskt dags att flytta till en mindre.

I valet märks det att det har blivit personval. Perssons herrgård sabbade en del. Är detta ett försvarbart argument för att rösta på det nya arbetarepartiet? Vilken skämtformulering. Ett parti för arbetare är det knappast. Snarare ett parti som man får slavarbeta för.

Dessa rader skrivs i vredesmod och rysningar. Vad ska hända i Sverige nu? Stackars barn som får växa upp i detta samhälle som ska styras av pengar och åter pengar. Nu införs ojämlikhet och privatiseringar, åter dessa privatiseringar. Som om vi inte redan har nog.

Ska rika barn få bra skolgång och hela skolböcker? Ska rika tanter få tillgång till bättre vård?

Sveriges befolkning måste vakna. Annars har vi snart ett nytt USA, eller ännu värre: ett nytt nazityskland...