idag är en sån där tråkig dag. Så säger Alfons Åberg i nåt avsnitt. Så känns det verkligen idag. Allt är grått och vardagligt och ingenting sticker ut eller piggar upp. Fy vilket trist inlägg på en trist dag. Men jag är inte roligare eller hippare än så. Skolan känns lite halvbeige. En lektion jag inte är förtjust i ska vi ha idag. Inget lattjo alls. Alfons och jag ska ha tråkigt vissa dagar. För då uppskattar man roliga dagar så mkt mera.

Framtiden

Hörde precis att nationaldemokraterna lyckats få mandat i Södertälje. Det är fruktansvärt. Ett större hån är det att det just är i Södertälje, där invandrare utgör en stor del av befolkningen. Vart är Sverige på väg? Har människor glömt vad som hände i Europa på 20-30 talen? Då var det judar som fick betala priset för allmänhetens slapphet. Idag är det muslimer och invandrare. Svenska folket: vakna!

after election

Jag kan inte tro mina ögon och öron. Jag är djupt oroad för Sveriges framtid. Privatisering och sänkta skatter ökar våra klyftor. Arbetarna, kvinnorna och alla samhällets små människor får lida för högerpolitiken. Alla har inte samma chans att lyckas i ett samhälle som sänker skatterna och bidragen. Själv var jag med när borgarna regerade förra gången. Jag kände nedskärningarna i Södertäljes skolor med min kropp. Det var våra läroböcker som var helt trasiga och ibland saknade en sida här och där. Oron stiger i mig. Ilskan stiger likaså. Vad kommer att hända med Sveriges kvinnor? Ett nytt pigsamhälle är på väg att skapas. Ska en trebarnsmamma från Södertälje städa Reinfeldts toalett? Varför ska arbetarna fortsätta att slita för skitlöner medan de rika har råd att anställa folk som ska komma och skrubba bort deras skit? Har man inte tid att städa sin egen bostad, ja då är det faktiskt dags att flytta till en mindre.

I valet märks det att det har blivit personval. Perssons herrgård sabbade en del. Är detta ett försvarbart argument för att rösta på det nya arbetarepartiet? Vilken skämtformulering. Ett parti för arbetare är det knappast. Snarare ett parti som man får slavarbeta för.

Dessa rader skrivs i vredesmod och rysningar. Vad ska hända i Sverige nu? Stackars barn som får växa upp i detta samhälle som ska styras av pengar och åter pengar. Nu införs ojämlikhet och privatiseringar, åter dessa privatiseringar. Som om vi inte redan har nog.

Ska rika barn få bra skolgång och hela skolböcker? Ska rika tanter få tillgång till bättre vård?

Sveriges befolkning måste vakna. Annars har vi snart ett nytt USA, eller ännu värre: ett nytt nazityskland...

Min morgonbön på pastoralinstitutet i Uppsala, den 12 september 2006

Rom 12: 16-21

Vi ska älska våra fiender och bemöta alla lika. Vad är det för ideal som Paulus målar upp i denna romarbrevs text? Kraven känns fruktansvärt tunga att bära och mitt intryck är att Paulus målar upp en supermänniska i texten. Som ska kunna klara allt, tom att vi ska klara av att vara vänliga mot våra fiender. Han säger det dessutom inte för någon god anlednings skull, att vi ska vara snälla mot varandra för att uppnå fred på jorden eller något sådant. Nej vi ska vara snälla mot våra fiender för att vi då samlar glödande kol på dennes huvud. Dvs. det gör ondare om vi är snäll mot vår ovän ett tag. Vad menas egentligen med denna, tycker jag, svåra text?

Ska vi bli meskristna som ler mot alla andra och aldrig blir arga på någon? Nej det tror jag inte är meningen med Paulus ord. Det är en fruktansvärd stress i Paulus uppräkning av vad det innebär att vara en god medmänniska. Men om man läser texten lite mer noggrant så säger Paulus också ”håll fred med alla människor så långt som det är möjligt”. Paulus vet hur svårt det kan vara. På ett annat ställe säger Paulus själv att ”det goda som jag vill det gör jag inte, och det onda som jag inte vill, det gör jag”. Han har själv denna brottningsmatch med vad man borde göra och inte.

Min ”Jag borde göra”- lista är alltid lång. Ibland skriver jag upp allt på en fysisk lista. Såhär på morgnarna ska man tex.:
1) Vakna- fast man är trött och vill sova mera.
2) Duscha och klä på sig
3) Laga frukost
4) Äta frukost
5) Borsta tänderna
6) Vara trevlig och le mot korridorare som irrar omkring i köket
7) Gå till PIUS och leda morgonbön.

Det var sju saker som jag borde ha gjort i morse. Ska vi dessutom orka ta hand om våra fiender och vara trevliga och snälla mot alla? När många människor idag vittnar om att man knappt hinner ringa de vänner som man har?

Men det finns ett annat ord också. Vila. Min övertygelse är att stressar vi upp oss själva så mkt att vi ska vara så perfekta mot andra människor så riskerar vi att tappa oss själva. Jag skulle vilja vända på Paulus resonemang, och säga: Först le mot dig själv i spegeln varje morgon. Sedan kan du möta din medmänniska och kanske kan ni tillsammans skapa en bättre värld. För fungerar inte detta, utan vi bara fortsätter att lägga krav på oss själva: ja då blir livet en enda stor utbränd klump i magen.

Livet måste levas. Tro på dig själv idag, och var snäll mot dig själv, så långt du förmår.
Länge leve livet.
Amen

valet, och åter valet

Det är ingen nyhet för någon att det snart är val. Men måste det matas och sköljas över människor vart man än går? Trötthet. Jag vet inte hur man ska göra. Antingen rösta på FI för att markera att man stödjer en alternativ politik som vill lyfta fram kvinnors röst i ett patriarkalt samhälle. Dock är de fortfarande lite oseriösa med sin profil och glömmer ibland bort viktiga frågor som vård, skola, omsorg. Allt kan inte lösas med ett könsperspektiv. Mitt hjärta klappar annars någonstans mittemellan vänster och soc. Kanske man helt enkelt borde rösta S bara för att stärka det röda blockets ställning mot den blå alliansen. Eller så borde man rösta V för att S börjar bli lite för mycket höger för min smak. Det är inte helt lätt.

Halsen gör ont, säkerligen en höstförkylning på G. Ja, det är höst. Man tvingas inse faktum. Det blåser snålblåst och korridorare här hemma slåss om vattenkokaren. Korridorsboendet är ett annat kapitel. Ja, jag är trött på att bo så här. Men det är bara att härda ut några få månader till. Sedan blir det Västerås och en ny start i livet.

Jag vill blogga med ett lätt språk. Jag vill skriva grammatiska fel och byta ordföljd och visa att jag också får finnas på bloggen. Jag kommer från en värld och lever i en annan. Södertälje med sin arbetarmiljö och Uppsala med sin fiiiina akademiska bakgrund. Var hör jag hemma? Kyrkan har för mig blivit en språngbräda som länkar människor samman från olika världar. Vid nattvarden får jag fysiskt ta emot Gud med kroppen. Det behövs inget språk för det. Bara närvaro. Det är stort!

På en blogg får man skriva vad man vill. Det får låta hur som helst och man blir inte nedtystad. Det är ett nytt sätt att kommunicera och det är FRIHET. Många äldre är oroliga för internet. Jag kan förstå oron. Men blogg är iallafall något som är positivt. Den lilla människan får göra sin röst hörd i det stora bruset av alla som bloggar på nätet.

Nej, en kopp te och en tidig kväll får det bli.

Lev väl, tills vi hörs.

Det ligger en massa vit och härlig snö på marken. Tänker på hur det påverkar själen. Eller tror vi bara att miljön runtomkring påverkar vår själ? Kanske har den egentligen väldigt lite betydelse. För det som göms innerst inne i oss är det centrala. Sol eller snö förmår inte glädja en ledsen människa. Precis som att när man är sprudlande lycklig så bekommer inte ett regnväder en särskilt mycket. Nej nu ska jag ut i snön! Färdigbloggat för idag.

ny

Hej hej. Helt ny på denna blogg. Vi får väl se vart detta leder. Spännande!