Klubba eller oblat?

Idag haglade det rejält in i mina ögon när jag cyklade hem från jobbet. Men så är november snart här, och det är mindre än två månader till julafton.

IT-konfirmanderna har inletts och den lokala tidningen gjorde intervju som var publicerad i dagens tidning. Det var roligt, att kyrkan får lite positiv publicitet mitt i allt negativt.

Annars jobbar jag mest och sover just nu. Det är mitt liv. Men det ska väl komma lite lugnare tider framöver vad det lider.

Finanskrisen talas det fortfarande om. Det är alltid de svagaste som förlorar, det är min övertygelse. Inte storpamparna och miljonärerna. Bara de svaga som får slita ännu mer för skitlöner, eller blir av med jobbet för att någon ägare inte tjänat så många miljoner som var väntat just för den perioden. Kapitalismen är ett sjukt system, men vi är alla så inkörda på det, så det blir svårt om man skulle försöka byta system.

Sommaren bär jag med mig som en bris i mitt hjärta. Och längtar och väntar. Även om det går lättare att bara vara i hösten, utan krav. Ikväll ledde jag en mässa. Konfirmanderna hade klubba i munnen, och tog ut den, ersatte den med Kristi kropp ett slag, svalde, och stoppade sedan tillbaka klubban i munnen. Är inte det att vara inför Gud som man är, så säg?

Så jag tar min tandborste och går och lägger mig. Somnar ifrån allt, och vaknar såsmåningom imorgon bitti, till en ny dag, en ny dag med ett stort LAN. Och IT-konfirmanderna ska nörda vidare i sitt WOW-spel. Och jag nördar vidare med mitt.