Hopp

Tänk att det alltid blir vår igen, fast ingen tror att det ska ske. Människor tittar yrvaket upp mot solens första strålar, och förvånande gläds dem. Åt ljuset, åt värmen, åt hoppet som pånytt har tänts inom alla vintertrötta svenskar. Så även i mig.

Igår åkte balkongdörren upp med ett brak, och mina bara ben fick känna på solens strålar. Det är som det mänskliga mötet med Kristus. Naket sker det, oväntat, men glädjefyllt och det ger hopp till människan.

Våren är löftets tid och förväntningarnas stund. Jag tror att det påverkar allt och alla.

Nu ska jag iväg till gymmet för ett morgonpass. Sedan är det full fart hela dagen med jobb till tio, halv elva ikväll. Enda skillnaden är att idag ska jag arbeta med hoppet inom mig. Hoppet om att Kristus är där. Inom oss alla.

Har tagit mig en rejäl funderare på bloggen. Ska jag lägga ner mitt bloggande eller skärpa mig och uppdatera oftare=? That`s the question. Vad är svaret?

Svaret är att idag var det vår. För första gången i år. Det gör mig orimligt pigg, när jag borde vara trött. Idag kom vi hem från läger. Då brukar jag ligga halvdöd i en soffa hela dagen. Men idag har jag varit aktiv, pigg, pratglad och joggat runt i lägenheten här i Köping.

Konfirmander är roligt när man väl är igång. Men tiderna och helgerna borde utrotas.

Men det är VÅREN, ja det är VÅREN, som har kommit tillbaka igen, är du med på den?