Är det här platsen?

Hösten kan le mot oss. Ett år äldre och visare har jag blivit. Känns underbart. Att bli vis alltså, inte att bli äldre.

Idag vet jag det, hösten kan le. De färgade löven är borta. Kvar finns grått, grått och regn. Men också leenden, omtankar och tröst. Hösten är kravlös, och det är ett under att vi kan stiga upp ur sängen på morgnarna, vi nordbor. För orkar vi idag, ännu en dag, så kanske vi möts av ett leende. En leende höst.

Ska leta efter mitt regnställ i garderoben nu, och rusa iväg på möte. Underbart att leva i höst. På allvar.