Är det här platsen?

Hösten kan le mot oss. Ett år äldre och visare har jag blivit. Känns underbart. Att bli vis alltså, inte att bli äldre.

Idag vet jag det, hösten kan le. De färgade löven är borta. Kvar finns grått, grått och regn. Men också leenden, omtankar och tröst. Hösten är kravlös, och det är ett under att vi kan stiga upp ur sängen på morgnarna, vi nordbor. För orkar vi idag, ännu en dag, så kanske vi möts av ett leende. En leende höst.

Ska leta efter mitt regnställ i garderoben nu, och rusa iväg på möte. Underbart att leva i höst. På allvar.

Roligt?

Min arbetskamrat Jimmy har roat med att lägga upp lite videos på mig från någon lägervistelse. Skruva upp ljudet och kika på:

http://se.youtube.com/watch?v=7H6-XpZNUeA&feature=related

Kul om man kan glädja någon.

Världens sjukaste

Sjuk. Så trist när lederna värker och febern är på gång. Men det passar ganska bra med allhelgonahelgen som vi befinner oss i. Influensa, aids eller cancer tror jag att det är. It-konfirmanderna LAN:ar, Jimmy läser och jag är sjuk. Stackars, stackars mig. Karlsson på taket säger någonstans att "Jag är världens sjukaste". Så känns det när man är sjuk. Bra sagt av Karlsson.